Nio teknikhändelser du inte kommer få se
Cnets skribent Michael Kanellos gör processen kort med nio ständigt cirkulerande skrönor om vad som kommmer hända inom i IT-branchen. Kul iaktagelser! Läs artikeln
Don't bet on it! | CNET News.com på Cnets sajt.

Har du koll på ditt företags programlicenser?

Min tes är enkel: Det är i stort sett omöjligt att hålla reda på om ett företag har rätt licenser för att köra de program som är installerade på företagets datorer. Och hur ska de enkelt kunna bevisa att de har licenser?

Stora bolag med egna stora IT-avdelningar eller feta outsourcingavtal kan köpa speciell programvara som t.ex. IBM Tivoli. Men alla andra då?

Ta ett typiskt småföretag med 10-15 persondatorer och 1-2 servar. Varje PC har sannolikt Windows + Office och sannolikt ytterligare 2-5 licensbelagda program som inte är gratis enligt licensvillkoren. Severn har Windows, nåt ERP system och en databas. Troligen har alla befintliga maskiner någon gång ersatt en gammal maskin som gjorde ett liknande jobb. Ofta flyttas programmen bara över till nya maskinen. Programmen har sannolikt också uppdaterats åtminstone någon gång, ofta flera gånger.

Vissa program var installerade vid inköp av maskinen. Andra har köpts separat. Några har följt med ”gratis” med inköpet av annan hårdvara (=hårdvaran är ”kvittot” på att du har licens). Några program levererades på CD-ROM (=ett kvitto på att du har en licens), några kräver dessutom en aktiveringskod för att kunna installeras (koden är kvittot). Några levererades gratis via Internet, men kräver en kod för att fungera (koden är kvittot på licensen), Några använder kvittot/fakturan på inköpstransaktionen som bevis för att du har licens. I andra fall är ett köpeavtal kvittot på licensen.

Så lång är det kanske hanterbart om man har förmågan att samla in alla ”licenskvitton”, en prestation bara det. Men sedan blir det bara värre.

De flesta uppgraderingar kräver att du har licens på ursprungliga produkten. I många fall går det inte att installera uppgraderingen om du inte har den ursprungliga produkten installerad eller har dess CD-ROM skiva tillhands. För att bevisa att du har rätt att använda uppgraderingen måste du alltså kunna visa upp någon form av kvitto på att du:
1) har licens på uppgraderingen och
2) licens på ursprungliga programmet.

Men det blir värre.

Vissa programtillverkare tillåter att programmet används på flera datorer, t.ex. en stationär och en portabel, så länge de inte används samtidigt. Logiskt kan tyckas. Men i verkliga livet inträffar titt som tätt att företagets datorer omdisponeras. I samband med t.ex. en nyanställning så får den nyanställde ta över chefens stationära dator och chefen behåller sin portabla. Plötsligt gäller andra licensvillkor trots att företaget nog upplever att de inte ändrat något. De har ju samma mängd datorer & program.

Och så här håller det på.

Min poäng är: Hur skall ett litet företag någonsin kunna hålla reda på den här soppan? Vore det inte rimligt med någon sorts standardverktyg för att hålla reda på det? Och minsta gemensamma nämnaren för programmen är ju operativsystemet. Borde inte det hållar reda på vilka program jag har och min rätt att använda dem?

Mobiltelefonernas oöverstigliga hinder

Alla mobiltelefontillverkare och operatörer verkar ju hysa stor tilltro till att mobilen ska användas till annat än att prata i. Vissa hoppas på konsumentmarknaden med t.ex. spel, video och positionsbestämning, andra på företagsmarknaden med t.ex. e-post, access till företagens interna CRM och ERP system.

Oavsett vilket så tycker jag alla hukar för samma grundläggande problem. Dagens mobiltelefoner har för små bildskärmar. De förmår inte återge annat än extremt små informationsmängder utan att bläddra. Att informationen är i färg och illustrerad med små glada ikoner i moderna telefoner ändrar inte detta faktum.

Ta e-post till exempel. Det är visserligen tekniskt möjligt att läsa e-post i min Ericsson T610. Alla jag talat med som provat i praktiken säger samma sak. Det går men man tröttnar fort. Det är ett evigt bläddrande även för att läsa ett mail som på en PC-skärm uppfattas som kort.

Det är förstås möjligt att göra större skärmar. Med det följer dessvärre två nackdelar som jag tror är avgörande. Större skärm betyder större telefon och kräver mer batterikapacitet. Mer batterikapacitet kräver större batteri vilket gör telefonen ännu större.

Ett annat sätt att öka mängden synlig information på skärmen är att ge skärmarna högre upplösning. Problemet med det är att då blir texten så liten att den blir svår för de flesta att läsa.

De mobiler som är närmast en lösning är ju Ericssons P800 och 3s Motorolamobil. Men trots att de har betydligt större skärm än en vanlig mobil är de ändå i minsta laget. Och stora och klumpiga är de ju definitivt.

Jag är personligen tveksam till om användarna är beredda att offra så mycket batterilivslängd och storlek för att få de funktioner som gör att mobilen i stor skala används till något annat än att prata i och skicka SMS/MMS med.

Mot den här bakgrunden är det intressant att se Nokias lansering häromveckan av sin senaste 3G mobil. Många förundrades över att den inte hade videotelefonmöjlighet. Enligt Nokia är ett skäl att folk inte är redo än (dvs inte beredda att acceptera högre storlek och vikt) för att få möjlighet till videotelefonfunktioner.

Alltså återstår att vänta på endera någon helt ny bildskärmsteknologi som t.ex. tillåter vikbara skärmar eller väsentligt bättre batterier. Mitt stalltips är att bägge behövs.